Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

hur är Akilles?

Akilles är ingen hund han är en mudi, så brukar jag svara när nån frågar om hur han är. Mudin är en nyfiken, snabb och uthållig, otroligt lättlärd samt väldigt ofta enmanshund. Å sen har vi Akilles, han är väldigt mycket mudi, men han är också en alldelens egen personlighet. Akilles är Akilles, inte så mycket att göra åt...
Han har en livsglädje är svår att beskriva, den måste upplevas. Tyvärr så kan en del misstolka hans glädje till att han är ouppfostrad och lite stökig ibland. Massor av folk vi möter säger:  att man kan vara tjurig och grinig en hel dag men, när man ser Akilles då kan man inte låta bli att bli glad igen. Hans utstrålning är något över det vanliga. Vart vi än är så kommer folk fram och säger. men vilken fin hund! Jag har aldrig varit med om en hund som fått så mycket uppmärksamhet förut.. av helt främmande människor av alla åldrar och kön. Alla ser honom, och de flesta "måste" liksom bara ta kontakt med oss och fråga olika saker.


Det jag tycker är kul med Akilles är att han oxå visar hur roligt han tycker att det livet är. Visst är det till nackdel ibland så som vid utställningar el träningar. Att han skuttar som en kängru ett par ggr, men det är hans sätt att visa... ohh så kul jippi nu ska vi jobba.. ju högre skutt desto gladare är han, sen så gör han som han ska göra. När jag ber honom att göra saker och ting, så gör han det. men hans fokus på mig kan vara så där. Det finns ju massor av saker han bara måste titta på först i omgivningen.

Kort sagt, dagarna med Akilles blir sällan trista. Vi gör allt möjligt bara för att vi tycker det är kul. Han hoppar upp på alla saker han ser, som murar, stock och sten. Går balansgång på kullerstenar efter trottoaren. Han hoppar över, kryper igenom och under staket. Akilles vill gärna kolla in personer vi möter men han är inte alltid så intressad av att hälsa. Han har mycket olika "bus" för sig också, t ex när vi möter en människa som tydligt visar dom är hundrädda så retas han med dom. När vi är i jämnhöjd vid mötet så skäller han ett kort, glatt skall. När dom sedan hoppar till så blir han nöjd.. Det är en form av mudihumor, han vet mycket väl att han inte får, men kan inte låta bli. Det är vid sådana tillfällen det det märks att har man inte humor själv så kan en mudi bli besvärlig. Får dom nåt för sig så är det bara så. Men å andra sidan så har Akilles omvänt flera som varit hundrädda. Han bryr sig inte om dom till en början sen närmar han sig försiktigt och låter dom komma underfund med att han är inte farlig. Han ställer sig nära och tittar sen åt ett annat håll.

 

Akilles motto är: ska bara.. han gör alltid som jag säger.. men kanske inte nu på sekunden utan han kan få för sig att kolla på en myra han sett 15 m bort för 5 min sen el något han hör bakom hörnet. Någon kan ha flyttat på en soptunna el så kan de ligga något nytt skräp efter vägen.. å då måste han kolla.. det är så han "säger" ska bara! sen kommer han och fortsätter med det vi höll på med.

 

Om vi går i skogen så springer han gärna en bra bit före, men aldrig så långt före så han inte ser el hör mig. Han är noga med att patrullera av området med både nos, öron och ögon, allt ska kollas av om han ser nått så talar han om det med ett skall eller två och sen så får jag avgöra vad vi ska göra med "dom". Akilles är pigg, uppmärksam och väldigt nyfiken. ett otroligt minne för små detaljer vare sig det är inomhus eller ute. Det är sällan han tar fel på personer eller hundar, även om det är på långt håll. Han känner även igen olika bilar på långt avstånd på deras ljud.

 

Akilles självförtroende är det inget fel på. Han tycker sig vara störst bäst å vackrast men han gör ingen affär av det. Han är alltid snäll mot de hundar vi möter. sen kan bero lite på hur den andra hunden svarar, men Akilles leker hellre än slåss. Han charmar allt och alla med sitt vackra utseende, glada humör och höga skutt. Skulle han behöva försvara sig el mig, så gör han det utan tvekan. Än så länge har jag inte sett eller gjort nått som han inte är villig att prova på. Han kan titta på mig när vi möter/gör något nytt och liksom, va e de här? När jag visar att det här ska vi göra nu, så är det direkt "come on lets try it" från hans sida. Han åker med allt bil. buss, tåg el båt. Under färden så kollar han på allt som vi passerar och försöker att räkna ut vart vi ska.

 

ev ska vi börja lite smått med någon träning, han har lugnat ner sig nu så pass nu. Vad det blir vet jag ännu inte. Antagligen så kommer vi att fuska i mycket ist för att bli "bäst" i nått. Passar nog Akilles och mig bäst. Han kan lätt bli lite uttråkad om man göra samma sak på samma sätt för många ggr. Man kan träna lite lydnad t ex. men måste variera tränings metoden då och då annars så koncentrerar han sig inte. Vilket passar mig utmärkt jag är inte någon stor fantast av fasta rutiner heller. 

 

Och som ordspråket säger, en diamant är en kvinnas bästa vän. Hans riktiga namn är ju Mr Diamond så något mer passande namn än det kunde han inte ha fått. Han var en liten kolbit ganska länge. Folk ruskade på huvudet och fundera om det någonsin skulle bli något av den hunden, vare sig i utseende eller hans sätt att vara. Men med tiden så har han bevisat att han, den lilla kolbiten, verkligen är en rådiamant. Väl värd att lägga ner tiden på att slipa.


Akilles kom tillbaks till sin uppfödare Eva efter olika turer på olika ställen. Han var ca 1.5 år när han kom till mig, anpassade sig direkt och sedan dess har han blivit kvar.

 

 

 

.